Jag blev en aning sugen på geléhjärtan igår innan jag skulle jobba så vi åkte förbi macken. Med latheten vilandes i kroppen lät jag karln gå in och handla. Jag såg hur han sprang runt och letade. Suck, tänkte jag. Inge hjärtegodis… Jag hatade det där suget jag fick. Det var nästan så att jag ville börja gråta. Några sekunder senare kom han ut med ett paket (lycka) och en skrattretande historia. Han såg nämligen inga hjärtan förrän han kom till kassan.

Karln: Har ni inga geléhjärtan?
Kassörskan: Jo, här *pekar på ett lass med godiset*
Karln: Ja, där ja. Hur kommer det sig att ni visste att de är populära idag?
Kassörskan: Ehm…hehehe… (får rosiga kinder).

Jag kan väl även passa på att säga att jag fick köpa mina egna hjärtan. Kärleksfull mot sig själv helt enkelt. Någon som fick lite extra kärlek igår?