aftonbladet

Den största kärleken

Här har vi Grand Danoisen George. Han väger 110 kg och når en mankhöjd på nästan 110 cm. Hur maffigt är inte det? Jag är redan förälskad i honom. Större desto bättre, eller hur var det? Haha. Jag lovar att han kommer och buffar sig fram och vill sitta i knä :melt:

Kommer någon ihåg Herkules? GD:n som vi hade ett litet tag? Han var väldigt kraftig. 93 kilo. Däremot var han ganska låg. Om Herkules skulle ha varit lite längre skulle han nog toppa samma storlek som George.

Åh, nusse. Så är han blå också! Haha, jag är mig allt en hundgalen person

Bli först att gilla

Dagarna går men hustrun består?

Jag vill inte att det ska ta 9 timmar för mig

”Jag visste inte var jag var men jag visste att jag var på väg någonstans. Och jag tänkte att med lite tur kommer jag att få se min hustru igen, säger Eric Steward till australisk media.”

Jag tror inte att jag berättat det men för ca..hm..2 veckor sedan var jag ute och gick en regelbunden promenad med Bonzo. Några steg framåt såg jag en gammal gubbe trippa fram i snigelfart. Det blåste ute och (som alla gör) kommenterade han att jag ska hålla i min hund. Heheee…. sa jag och fortsatte. Men nej, jag fick inte fortsätta gå. Han visade sig vara en pratglad typ. Det var väldigt viktigt att han var 82 bast dvs inte 82 år. ”Bast” är ungdomligt och därför använde han det för att inte föråldra sig själv, som han sa.

Vad heter din hund? frågade han. Bonzo svarade jag. Oj vad han babblade på. Han har haft hund, katt, höns, hästar men INTE kossor. Väldigt viktigt.

5 minuter senare.

Vad heter din hund? frågade han - igen. Oh nej, en senil gubbe. Hur bemöter man såna? Jag nickade, gav respons och så upprepas frågan om namnet på min vovve. Jag fick lyssna på hans 5-minuters-historia i ca 1 timme. Tack! Och då fick jag rymma från samtalet. Att avsluta det var inte på frågan – han hade ju såååå mycket att berätta :laugh:

Bli först att gilla

 Till toppen