När jag var på väg till bussen kunde inte jag släppa tanken om sommarn. Vem uppskattar egentligen när man får en snöboll i käften samtidigt som man pratar i telefon? Nej, det var ingen människa som slängde snö på mig utan det var himlen. Sinnessjukt. Flingor som tyckte sig passa bättre i min mun istället för på marken attackerade mig.

Men jag klagar inte – jag drömmer mig bara bort för sekunden. Drömmer mig bort om vårens alla glada färger, sommarvärme, fåglarnas sång….och fågelskit i huvudet. Jag var tvungen att bryta där så att det inte blev för bra. Eh. Punkt. Slut.