Det är väl ändå ganska galet ändå, att man alltid ska prata om vädret när samtalsämnena börjar ta slut?! Och visst är det typiskt svenskt, eller jag har fått det om bakfoten?
…ja, jo…ehm…MEN vädret var fint igår.
…nej usch nej, det var det inte här.
……
…men du skulle ha varit hos oss förra året, då du!
…jaså, det skulle jag va?
Sen då? Ja, sen tar det slut och så får man skylla på att spisen står på där hemma. Och nej, jag kommer inte ihåg vintern 1989. Det var nämligen då jag ploppade ur mamsen och såg världen med egna ögon för första gången. Det ni! Det kan man prata om. När man föddes. Då finns det varken rätt eller fel. För hur i hela friden kommer man ihåg det?
Måste fråga Freud…
