Religiöst? När ska man börja öppna ögonen? Jag håller med om att många människor förknippar olika klädesplagg med religion men det är ju fel. Det finns ingenting som säger att du ska bära det när du tillhör en viss religion – det är kultur vi diskuterar här.

Missförstå mig inte, jag anser inte att man inte får bära vad man vill men om man utför någon religion eller kultur, vill man inte dela den med människor som tycker och tänker detsamma? Jag skulle kunna dra en parallell med vänskap. Man umgås väl med dem som man känner sig trygg med, som man känner liknelser med etc? Har jag fel?

Jag anser bara att vissa klädesplagg kan sätta stopp för kommunikation. Just det! På tal om kommunikation. Igår läst jag om att AF blev anmälda pga diskriminering. Det var en man som inte ville hälsa (genom att ta i hand) på en kvinnlig VD (om jag inte missminner mig). Kvinnan ska tydligen ha diskriminerat honom pga att hon inte kan hälsa på flera olika sätt. Om vi vänder på det då, blev inte hon förolämpad när han inte ville hälsa på henne?

Klicka för att se större format

Under storhelger, när allting ska vara frid och fröjd, förekommer saker som man egentligen inte vill veta av. Frustrationen om att det ska vara perfekt kan slå över till en ren mardröm. Kvinnohem blir överfyllda med olycka. Detta är en av anledningarna till varför jag inte gillar storhelger, varför jag inte tycker om det perfekta, varför jag tycker att man ska andas.

Låt inte stressen ta över. Visa istället kärlek. Ring ett samtal som kan vara så uppskattat och enkelt. Släng iväg tanke och några ord. Jag lovar att personen i fråga kommer uppskatta det. Nu ska jag ringa farmor som jag inte pratat med på några månader. Vem ringer du?

Det ovan är alltså resultatet av porträttet längtan – längtan efter frihet. Kritik?

Vad är detta? Jag har kommit underfund med att det är skoj att fota självporträtt. Det resulterar i ett självporträtt där du väljer temat. Klicka här för att se andra bidrag.

Foto: tv4

Okej, jag vet att detta är ett känsligt ämne och att jag troligtvis kommer överkokas med kritik, men så här står det till:

I skolor får du inte använda någon slags heltäckande huvudbonad. I vissa klassrum/skolor tillåts inte ens keps. Anledning: Läraren vill kunna se sina elever, läraren vill kunna kommunicera med elever + att kroppsspråket är enormt viktigt (vilket utsöndrar 90% av kommunikation). Hur skulle det se ut om alla elever täckte över sina ansikten? Hur skulle en lärare få chansen att hjälpa någon? Hur skulle man kunna se om en elev befinner sig i en kris och behöver hjälp?

1. Jag vill att de som påstår att detta är diskriminering säger det till mig! För jag förstår inte. Berätta. Denna regel gäller för ALLA. Det är inge persongrepp av något slag.

2. Detta tillhör ingen religion utan KULTUR. I Sverige har vi inte den kulturen och jag anser att man ska anpassa sig efter hur det är i ett land. Sen när får inte turister anpassa sig? Varför vill man inte anpassa sig? Det handlar om respekt i slutändan – respektera en kultur.

3. Om detta tillåts ska jag också börja bära niqab nästa gång jag sätter min fot i en skola. Jag menar, hur skönt skulle det inte vara att gömma sig bakom en fasad under en jobbig redovisning?

Jag skulle kunna fortsätta hur långt som helst för detta är någonting som stör mig. Men jag lämnar mina synpunkter till en möjligtvis framtida diskussion i kommentarsfältet. Vi får väl se om någon kan få mig att ändra mina åsikter.

Det finns så mycket vi inte vet. Det finns så mycket som andra vet som jag inte vet. Det finns ännu mer av det som ingen vet. Det behöver inte vara perfekt. Finns det ens något som är perfekt? Vad är perfekt?

Sluta krysta fram någonting som inte är ditt – som inte är du. Om vi inte testar vet vi inte vad som är ”jag”. Testa. Jag har testat, jag har svurit, jag har frågat, jag har lyckats, jag har fått svar. Sökt mitt svar. Haha. Undra vilken tidpunkt Picasso kände ”det här är jag”. Ibland ska man inte gräva så långt för att hitta ett svar. Det jag menar är; man behöver inte alltid ett svar.

Fast, det behöver inte alltid vara ”jag”. Ett porträtt, en målning eller en text kan vara ”du” men det speglar ”mig”. Tänk på det vänner, det behöver inte vara perfekt och man kan aldrig nå ett svar om man inte testat :no:

Dvs, att säga ”Jävla svenne” är exakt samma sak som att säga ”Jävla svartskalle”. Om någon skulle säga enbart ”svenne” till mig så skulle jag inte bry mig, men om man lägger till ”jävla” eller liknande, så skulle jag inte tycka om det. Då borde man väl få säga ”svartskalle”? Nej, isf åker jag ner i backen. Idag kan vi spotta ur oss ord som vi ens inte lägger en tanke på vad det egentligen betyder.

Jag såg någon dokumentär om Södertälje på svt2 häromdagen. Där var det en invandrare som sa att det är typiskt manligt att slänga ur sig ”jävla hora” om man får ”dissen”. Typiskt manligt? Jag förstår inte. När säger en man (då menar jag man) hora till någon man ens inte känner? Jo visst, det har blivit skällsord. Det är inte manligt, det är barnsligt. Man måste lära sig att bemöta folk på rätt sätt + att lära sig att alla kan inte tycka om alla. Om någon kommer fram och nyper mig i rumpan, visslar efter mig etc tror den personen allvarligt att jag skulle hänga och klänga på honom? Jag gillar inte det. Hur charmigt är det egentligen? Och här pekar jag inte ut någon ras – det gäller alla. Jag skulle istället uppfatta den personen som äcklig.

I denna text framgår inte att jag är rasist, om någon fått för sig det. Däremot tycker jag inte om när folk inte anpassar sig, leker allanballan utanför hemmet; när folk inte har någon respekt för en annan individ. Kan vi inte bara sluta gruppera oss i alla olika plan? Att vara välkomnande är mycket trevligare, oavsett situation.

Sist men inte minst tänkte jag reda ut två saker:
1. Att sjunga svenska nationalsången är inte rasistiskt, det är nationellt.
2. Det heter negerboll, det har det alltid gjort – och det är inte menat att vara rasistiskt. Det har vi skapat i efterhand, vilket är tråkigt. När ska vi byta namn på vitlök?

Lägg ner stridsyxan och se problemet från två olika sidor istället. Vad tycker du? Är ”svenne” lika allvarligt som ”svartskalle”? Får man säga ”svartskalle” utan att det ska vara negativt laddat? Vad är rasism för dig?

Debatt är ett SKIT-program. De uppmärksammar onödiga problem. Varför debattera om något som (de säger) är så farligt? Det gör ju bara ämnet ännu större och mer omtalat. Idag handlade det om barnintegritet – vad som är rätt och fel, gällande publicitet via media. Jag ska bara ta upp ett exempel:

Någon nämnde det här med bilder på barn. Vänta nu, som om man skulle känna igen ansiktet på ett nyfött barn 10 år senare? Tror inte det. Är det någon som kommer ihåg hur barnen från ”Ensam mamma söker” ser ut? Nja. De som ansåg att detta var fel (att ”vika ut” sina barn) argumenterade om att barnkonventionen sätter gränser dvs att man inte får skada ett barns integritet . Men vänta nu här, vad finns det för bilder på www.unicef.se/barnkonventionen? Har barnens föräldrar tillåtit sånt här? Usch och fy på er.

Jag anser att vuxna människor vet om publicering kommer skada barnet eller inte. Ja ja, det finns gränser, det gör det. + att det som hamnar på Internet stannar där. Vissa föräldrar är från vettet – det vet vi också. Men snälla, svenskar, hur långt ska det gå? Snart kommer väl statet stänga ner funktionen ”ladda upp bilder” också.

Jag måste stoppa här, innan det går för långt.

Varför inte fokusera på ett riktigt problem? Iaf kolla upp vad det finns för argument mot motargumentet innan man öppnar käften. Vad tycker du?

Jag kom nyss in efter en solig och frusen långpromenad med lillkillen ♥

Jag tänkte på en sak när jag gick omkring bland vår färgglada natur: Vad får jag ut av att tycka ”åh nej, jag vill inte”? Det är vardagsmat; tycka att det är jobbigt att jobba, att man inte orkar göra si eller inte vill göra så. Alla mina tysta tankar går inte över till någon annan utan det stannar inom mig – det påverkar bara mig.

Istället för ”jag måste jobba” säger jag numera ”jag vill jobba – det är kul & jag behöver det”. Jag uppskattar det och jag lär mig något nytt varje gång. Jag ska peppa mig själv till att jag vill göra alla måsten (nej inte måsten Therese – viljor). Och vet ni, efter en halvtimmes promenad med tankar som dessa känns det bättre. Jag har peppat mig själv till att jag vill göra saker som känns en smula ansträngande. För jag är inte lat. Jag är ambitiös, jag vill vara ambitiös och jag kommer alltid vara ambitiös. Jag kommer inte känna obehag när jag ska göra någonting – jag kommer känna lycka. Förut, under skoltiden, hade jag lärare som bekräftade detta. Idag har jag mig själv som kan ännu bättre.

Peppa er själva med det jobbiga och vänd det till positivt!

40-talisters föräldrar har troligtvis varit med och byggt upp Sverige, så som 40-talisterna själv har gjort/sett. De anser sig vara mycket bättre än de andra – de vet bättre & de kan bättre. Vi yngre är bara en redig smörja av oförskämda och oansvariga ungdomar.

De är på väg ut ur arbetsmarknaden. Det är tid för oss att ta över – MEN VI FÅR INTE TA ÖVER!

De visar ingen som helst respekt. Vi är yngre och de tänker inte skingra sig för oss. Om vi har en åsikt om någonting, någonting som vi tycker är väldigt bra och välgenomtänkt – säg det inte. Det finns ingen som lyssnar.

Alla vill se utveckling, ett bättre Sverige. Men hur ska man kunna förbättra Sverige när de inte släpper in oss? När vi inte får visa vad man faktiskt kan göra – idag? Jag tror att jag avslutar här, innan det blir ett projektarbete på 124 sidor. För jag vet vad jag pratar om, jag har dem runtomkring mig, och jag får tass med dem.