Jag: Vad önskar du dig i födelsedagspresent? (smått irriterad vid tillfället)
Robert: Hm, jag vet inte riktigt. Eller jo, en glad flickvän! :D
Jag: Det kommer du inte få! :angry:
Robert: En arg flickvän då, haha.
Jag: Bra, det har du redan. Kan du köpa present till mig istället?
Livet har sina goda stunder
Större versioner finner du i galleriet.Igår var en lat och skön dag. Med all rättighet då jag bara kände…BLÄ! Blä på allt. Jag var dessutom ledig från jobbet och nu de kommande två dagar jobbar jag 16 – 07 vilket betyder att jag är ledig 9 timmar på torsdag. Ingen ledsna miner för det!
I alla fall, igår.. Jag sitter vid datorn och arbetar på en 2a färdigställd design. Idéerna sprudlar och jag får inte direkt koll på situationen. Vad håller jag på med egentligen? Klockan börjar närma sig halv sex och in kommer en blomstrande karl med en passande bukett i handen. Till mig :D Och jag var bara tvungen:
Jag: Vilka fula blommor! Usch. Det vill jag inte ha!
Robert: Jaha….. :(
Jag: Haha, dålig flickvän. Tack så mycket :love:
..det är så en oromantisk tjej som jag arbetar…puss på Robert.
Vi åker i bilen (jag, Robert + två vänner) och passerar ett område med lokaler samt lägenheter. Vän nr 1 pekar på en byggnad.
Vän 1: Där har jag varit på livsvaka..
Vän 2: Livsvaka? Vad är det?
Vän 1: När man fikar efter begravning…
Vän 2: Meh! Borde det inte heta dödsvaka då?
Alla i bilen skrattar och Robert drar en mening om varför det just kallas livsvaka. Dvs att man ”vakar” över de som fortfarande är vid liv. Det är just dessa meningar som underhåller och än en gång påminner mig om varför mina vänner förgyller mina dagar!
När vi var på väg till England satt jag bredvid två tvättäkta blondiner. Jag har nog aldrig blivit så underhållen! Haha. De sa nog det mest korkade grejer jag har hört. Jag undrar hur de gick på deras shopping-weekend då Big Ben var en park enligt dem! Som tur var kunde de ringa någon Emelie som visste allt. Frågan är vem Emelie egentligen är?
Självklart var jag tvungen att ta kort på en säkerhetsåtgärd de kommenterade:
I fredags när Robert var ute med Bonzo träffade han en (enligt hans beskrivning) väldigt välvuxen kvinna med massa karameller i handen. Lila papper runt om för att vara noga. När han kom in visade han mig dessa två och deras konversation lät såhär:
Kvinnan: Tjitji, godis (bryter väldigt mycket och han förstår ingenting)
Kvinnan sträcker fram handen som är full av dessa godisar och ger 2 till Robert.
Robert: Jaha, ehm…tack!
Han går in genom porten och lägger dem åt sidan på hallmöbeln.
Senare på kvällen gick vi ner till Södertälje C för att lyssna på lite band och umgås med vänner. Han tog då stolt fram dem och tyckte att någon skulle smaka. Efter många velande (och efter att de har konstaterat att dem luktar broccoli) var det en som bet av en liten bit, rynkade pannan och spottade ut det.
Det var inge godis, det var tuggummi. De visade sig till slut att dessa broccoli-karameller var inget annat än smaklösa tuggummin som man fick från något predikande parti från gågatan i Södertälje. Vilket kap kvinnan hade gjort!
En msn-konversation:
Jag: gå och hämta glass till mig, och alla såser + allt annat vi har. NU!
Jag: annars
Jag: kommer jag hacka din msn
Jag: kvinnor kan
Robert: yes mam
Sen frågar Robert om han ska göra i ordning en skål glass + tillbehör eller hämta allt.
Jag: HÄMTA ALLT SA JAG!!!!!!!
Jag: NUUUUUUUUUU!
Jag: stå inte där
Robert: jag hörde inte?
Jag: och uggla
Jag: TITTA DÅ
Robert: kommer snart, gå ingenstans
Han står 2 m ifrån mig..
Jag: PUCKOHELVETE
Robert: haha
Robert: det kommer mera
Han fick inte med alla saker in till vardagsrummet
Det var roligt, jag lovar. Han pratade med mig och jag svarade på msn, i princip. Han lärde sig det efter ett litet tag. Haha, sötsuget och en gnutta humor förgyller vardagen. Nu ska jag äta glass med maränger, crunchy-strössel och kolasås!
Nämen, ser man på! Jag hinner titta förbi här idag. Jag passar väl på när det är lugnt här på jobbet.. Jag tänkte ge dig en liten dos av min vardag.
Det var häromdagen, i förrgår tror jag. Robert och jag sitter i soffan och tittar på tv.. När han bestämde sig för att byta ställning på armen knakade det till, rejält.
Jag: Vad gör du!?!
Robert: Eh, asså, det är mina muskler som inte får plats.
..och jag började ap-garva! Sånt får bara sliskiga, muskulösa och ego-trippade karlar säga. Inte han. Numera, när det knakar så upprepas meningen, om och om igen. Jag undrar när jag ska sluta skratta åt det?
Jag och Robert var en sväng förbi Statoil nu på morgonen. På köplistan stod mjölk, bubbel-knäckebröd, oboy och skogaholms-limpa. Vårt hembakade brödet är slut.. Dock orkade inte jag lyfta mig ur bilen och gav han mitt bankomatkort istället – som kompromiss för att jag inte följer med, hehe.
Robert: Mackor, mjölk och oboy?
Jag: Ja.
Robert: Okej. Stänger nästan bildörren helt. Just det, vad är din kod?
Jag: ****
Robert: Shit, jag måste skriva upp det!
Jag: Va? Det är ju bara att tänka….. Blir avbruten
Robert: Men alltså, jag kommer aldrig komma ihåg det eftersom jag ska köpa så mycket..
Ibland kan man tro att karln är alkoholist och supit bort alla hjärnceller. Mackor, mjölk, oboy + kod, det är väl inte så svårt? Han lyckades i alla fall att genomföra köpet, utan några sura miner :yes:
Det är inte alla kina-resturanger som är tydliga. Robert ringde precis och beställde mat från en här i Södertälje pga enormt sug från min sida (som ska enligt sökmotorerna ligga i Skärholmen).
Robert: Hej! Har jag kommit till kina-resturangen i Södertälje?
Kinesen: Hej! Ja, änagaán 8 (järnagatan 8)
Robert: Ja, jag skulle vilja beställa mat. Stekta nudlar med räkor och…
Kinesen: (upprepar det han säger) eka nulaa me äkoj
..och här börjar jag apgarva. Jag kunde inte hålla mig. Robert kan inte riktigt koncentrera sig på samtalet men beställer klart och är nu på väg för att hämta maten. Inge illa menat mot de som inte kan uttala svenska men det låter bra roligt! Hon på andra sidan luren är så söt så :love:
