
Med glasögonen placerade på ett seriöst (försök till iaf) ansikte och blicken mot min framtid satt jag där kring bordet med Robert och en hjälpande hand. 2 hjälpande händer kan vi säga. Ena var far min och den andra en mäklare.
Mäklaren är en god vän till pappsen och en person som vet vad vi är ute efter. Jag vill inte lägga ner mer tid på oseriösa säljare. Det är ett hus vi pratar om och det är ingenting som speglar billiga pengar. Det är ingenting vi hittar på Konsum (nej, det heter inte coop
) och det är ingenting vi är oseriösa med. Vi har numera en stark länk som vi kan vända oss till oavsett frågor/hjälp. Mer som en vän istället för mäklare.
Jag hoppas att detta kommer underlätta för oss. Jag menar, förra mäklaren spottade ur sig att han är anställd för utseendet när han inte kunde besvara vår fråga. HAH! De andra hinner döda hoppet om ett nytt hem när de gång på gång upprepar frågan: ”Har ni lånelöfte?” Ett tips till er mäklare, använd papper och penna. Skriv ner vilka som har det och inte. Missbruka inte fråga. GAH!
Jag ska börja fråga dem hur många gånger de har frågat den frågan. Sådär ja! Fråga, fråga, fråga!