Många vet om att man inte kan använda vad som helst till youtube-klipp. Ja, royalty free music var det.
För er som inte är intresserad av just kategorin hundar måste bara se slutet,
typ vid 1:35. Grandisen vill gosa med Bonzo :laugh:
Resten kan ta sig tiden och kika på hela.
Efter en heldag på vift blir man ganska slut i kroppen. Eller, vi tog en film-paus mellan allt men den gills nog inte. Jag har idag insett att våra hundars (vår och grannens) självförtroeende har ökat med 110 %.
- Åh! Titta! Vilken stor hund! (Grand Danoisen) Nämen, en liten chihuahua har dem också. Och en till liten! Får man klappa? Mamma, jag vill också ha. En sån där stor hund, det ska vi ha hemma! Va, är det bara en valp?
…om och om igen. Så lät det.. Att gå på en marknad med en stor hund och två små var uppskattat från de människor runtomkring. Att sen de små är äldre än den stora, det ville inte alla tro på. Vi fick superbra social träning för hundarna och de fick lite ögongodis och kel.
Vad fick jag med mig hem då?
- 5 påsar med olika snacks
- Stenar för 180 kr, haha.
Stenar & stenar. Handgjord konst ;) Små söta troll, nyckelpiga, flugsvampar och en liten mus (mus från trosa :laugh: ) där på sidan. Så är det även en ljusstake. Det ni! Varsågod, här har vi den/dem:
Jag tänkte bara informera om läget:
Miffo (den nya hunden) är inte den hunden vi förväntade oss. Problemet, som sagt, skulle vara att han inte kunde gå i koppel vilket han kan! Miffo är en osäker, morrande samt dominant hane. Man kan väl säga såhär: han är orörd sedan 6 månaders ålder. Om vi skulle ha vetat om det här, skulle det vara en annan femma. Problemet är att vi har inte den tiden idag. Det här skulle ta minst 3 månaders hårdträning.
Vad betyder det?
För att han ska trivas bör han bara få lunka omkring. Helst hos en ensamstående man/kvinna med möjligtvis en till vovve. Utan några ”regler”. Därför ringde vi till förra ägaren och sa att han är inte den hunden hon berättade om. Det visade sig att en ensamstående man, som bor på en gård med en annan grandis-tik på 3 år, är intresserad av honom. Den här tiken på 3 år skulle kunna trycka till Miffo (d v s visa vad som är rätt och fel). Det här lät jättebra! Vi blev superglada. För vi vill inte lämna tillbaka honom till en tvättstuga där han har levt i 4 år.
Vi väntar på svar idag. Han ligger ute i köket och jag är lite ledsen. Jag vill inte skapa mer relation till honom. Det här är tungt. Nu vet jag, att det här gör vi inte om. I augusti kommer det in en grandis-valp (tik) – precis som vi har bestämt!
So, I´ll be back, när allting är över..
Ja, nu har vi två vovvar hemma. En på 1,8 kg och en på 90 kg. Stor skillnad. Men man lär sig snabbt. Hur går det med Miffo? (Alltså, jag tycker synd om honom. Vem vill kallas för Miffo?). Förra ägaren sa att han drar i koppel – det var problemet. Nej, så är det inte alls. Han går fint i koppel och reagerar på minsta lilla ryck.
Problemet:
Han hatar kvinnor. Och då menar jag hatar. Härligt va? Förra ägaren sa att han pratar mycket. Pratar? Han morrar! Han kan inte människospråket och enligt våra tankar är han osäker på just kvinnor. Han har gått med 5 barn under sin livstid vilket betyder att han inte är aggressivt. Men, 90 kilos morrande hane är inte sådär trevligt.
En ensam kvinna är läskigt, tycker han. Om en kvinna går med barnvagn bryr han sig inte. Han testar mig och min vännina. Man får arbeta med honom som om han vore en valp d v s locka bort beteendet. Det här tar tid! Jättemycket tid. Så det är det jag gör på vardagarna och har gjort hela helgen. Jag försöker ge honom förtroende. Trygghet.
Slutsats:
Vi tror att någon kvinna har gjort honom någonting. Vi måste bevisa motsatsen. Det han behöver är kärlek, men jag kan inte ge den om han håller på och töntar sig. Det här är då anledningen till att det blir mindre tid till mina andra intressen: foto och webdesign. Så, jag försöker med det bästa möjliga..
Här har vi Miffo, som familjen har kallat honom. Haha, ”Kom nu Miffo”. Han är en 3-årig blå hane(!). I stamtavlan står det däremot Herkules vilket jag tycker passar honom. Rubust och muskulös Herkules på 90 kg.
Jaha, och varför berättar jag om honom? K a n d u g i s s a ?
Imorgon, fredag, ska vi åka och hämta honom! Om en månad ska jag ställa ut honom, för första gången i mitt liv. Skapa kontakter i den världen. Börja med vår framtid. I augusti ska jag förmodligen skaffa mig en tik också. Eller, Vi ska skaffa oss en till tik. Då har vi två tikar och en hane av just Grand Danois. Vi = jag & min väninna. Just nu har jag ju bara Bonzo här hemma. Sen får jag bara hålla tummen för att allting kommer gå bra. Men det tror jag nog! ”Miffo” ska enligt nuvarande ägaren vara väldigt flexibel..
Senast på måndag (troligtvis) får vi reda på om tomten är vår och om vi kan börja bygga huset. Åh, jag längtar! Min dröm slår in vid 20-års-ålder. Eller ja, det tar tid att bygga upp en kennel med världens härligaste ras också.
Jag har tidigare nämnt (och även testat utan bra resultat) att vi funderat över om man ska skaffa en kompis till Bonzo. Inte trodde jag att jag skulle fastna för blå Grand Danois. Helt förälskad är jag. Då ska jag visa världen att storleken spelar inte alls roll i hundvärlden. Sen att Grandis är så speciell i sin ras gör mig bara.. :melt:
Jag upptäckte en sak häromdagen. Det är nämligen så att Scooby Doo är just den rasen. Men vad menar jag egentligen med blå? De som inte är lika hundgalna som mig har nog igen aning. Så, här kommer en förklaring:
Det där med att gå i sömnen är en hel vetenskap! Som liten var jag expert inom det området. Numera har jag lugnat ner mig och drömmer istället om att vara pirat som slåss för sitt sällskap (gjorde det i natt i alla fall). När det gäller djur är det hemskt roligt att titta på Bonzo när han får sina småryck i benen och bouffrar (skäller heter det, men det låter ”bouff, bouff” under nattetid). Men det här slår djurvärldens nattliv. Jag har aldrig sett något liknande..
MYCKET KÄNSLOR – MYCKET TEXT. EN PAUS BLAND ALLA VISUELLA TING.
Jag sitter här på jobbet med gråten i halsen. Brody går inte ihop med Bonzo.. Jag har försökt övertala mig själv att det ska gå. Att det ska ordna sig. Jag vill, jag vill, jag vill. Idag ska Robert lämna tillbaka Brody. Jag klarar inte av att följa med..
”Nu är det ju bra..skönt..åh nej, BRODY!! Brody, NEJ! Duktig tjej *pusspuss* Försiktigt! Nää, lägg dig ner! ”
Ungefär så låter det.. Hon är ju för gó men hon måste nog ha ”ensamrätt” på sin ägare. Hon går b la och tar Bonzos grejer direkt ur munnen på honom. Jag säger självklart ifrån men anledningen till att vi vill ha sällskap till Bonzo är för att han ska uppskatta det och att de ska kunna vara ensamma hemma när man t ex behöver åka och handla. Det skulle inte gå..
Om Bonzo säger ifrån går hon undan..oftast. Dock inte hela tiden. Och om en tik morrar tillbaka och hoppar på den andre ger hon sig inte förän den andra gjort det. Och vid det laget vet jag inte hur mycket Bonzo jag skulle ha kvar.. Det finns stunder då de ligger brevid varandra och är sådär ubersöta men de andra stunderna vill jag ens inte veta av!
Nej, lillkillen går i första hand. Inge snack om saken.. Jag vill inte se när han lägger sig under soffan för att kunna få en lugn stund. Jag vill inte skada Bonzo. Om jag inte skulle ha haft honom skulle jag behållt Brody! Och det svider i hjärtat. Gårdagskvällen spenderade jag gråtandes i grannens famn. Hon var nämligen också tvungen att lämna tillbaka Jackie (Brodys syster) då även systern inte accepterat deras nuvarande hund. Och tro mig, det tar inte lång tid förän de tagit en plats För att få varandra på andra tankar pratade vi om de valpar Diva (grannens hund) & Bonzo kanske får nästa sommar :)
Sen vill jag även sticka in med att de 8 veckorna som spenderas hos uppfödaren är OTROLIGT viktiga. Låt inte valpen göra sånt som den inte ska göra. Behandla den inte så som du inte vill att den ska vara. Och för guds skull, skaffa inte valpar om du inte har tid för dem.. De kräver mer tid än vad man tror.
Brody, du lämnar ett stort tassavtryck i mitt hjärta..
Ja, lite mer än ett dygn har gått och hittills har det rullat på.. Tjejen börjar lugna ner sig och oron tinar bort. Vi hade tänkt att testa i ca 1 vecka och ta beslutet då. Brody ska få öronen rensade! Hon är nämligen en aning svår att få kontakt med. Men när man väl får det, då brukar det gå som det ska. Detta är även p g a att allting är nytt. Många nya dofter och andra ting som distraherar.
Det som har oroat mig mest är om Bonzo skulle bli en annorlunda hund. T ex om han blir ”äldre” och inte sig självt. Å andra sidan kan det även vara bra att han har en större hund som sällskap då han tycker att de är en aning läskiga. Han måste alltså få se en annan sida. Anledningen till att han är väldigt observant för den större storleken är p g a att han blev påhoppad som liten (mindre). Detta är självklart något vi arbetar med..
Psst! Genom att klicka på bilden förstoras den..
