En hundgalen tjej som mixar sin vardag med att låta kameran fånga en del ögonblick. Att hjälpa och sprida glädje är min grej. Hjärngympa i form av webbdesign ligger också högt upp på listan.
Lilla tjejen i solen tidigare idag. Hon sökte sig till mattan, till de solstrålar som landade inne hos oss, och la sig där. Plats. Kommer det bli en likadan solgud av henne tro? Med örat vilande på tassen hade hon nu funnit ännu en favoritplats.
Haha, jag vägde henne i förrgår (var det väl?) och jag trodde inte mina ögon. Ca 24 kg (vågen pendlade mellan 24-25). Nu hänger jag inte med längre mer. Den här ”tillväxtperioden” skjuter i höjden!
Haha vad jag skrattade när jag lyckades fånga slutet av gäspningen. Ser du hennes tänder? Glesa minitänder. Jag kommer ihåg när hon var yngre och de där tänderna satt ihop. Nej, jag kommer aldrig sluta prata om den här tillväxten. Jag hänger knappt med!
På tal om Uniquie så har jag stört mig lite på hennes stavning (då jag anser att unik på engelska = unique). Vet du vad? Uniquie är ett slags amerikanskt slangord för ”unikast”. ”Everyone’s unique, I’m uniquie!” Så nu har jag löst det problemet och behöver inte lägga ner fler tankar på att det är felstavat.
Ögonen säger en hel del på den här tjejen. Hon får verkligen de där hängande valpögonen när hon vill något! Svårt att motstå gulleplutten. Men nej, jag hinner tyvärr inte hjälpa dig Uniquie. Vi ska nämligen ge oss av mot stan nu. Jag hoppas att vovvarna sköter sig och inte hittar på något hyss (med karlns syster som ska vara hundvakt) när vi är borta. Tiggande valpögon är förbjudet!
2 sekunder efter att jag öppnat balkongdörren var Bonzo på sin favoritplats. Det var dags att påbörja sommarens solbränna, tyckte han. Behöver jag säga mer? Snön smälter, fåglarna kvittrar och solen gasar på som aldrig förr. Jag tror nog att härliga våren är på väg och ingen är gladare än Bonzo.
Nu väntar vi bara på grusbilen (sopbilen?) vilket är det riktiga vårtecknet.
Bonzo har tjatat i 2 dagar nu om att bara han ska få synas här en dag. Bonzo-dagen med andra ord. Som kompensation lovade han att bli frisk i måndags. Okej då, sa jag. Med besviken röst ringde han nyss och sa att det endast har publicerats ett inlägg (som egentligen inte handlade om honom till 100%).
Jag: Men Bonzo, jag sitter på jobbet och har inga bilder på dig här. Bonzo: Men åååååååh. Jag vill ha sommar och gillar blåbär. Det kan du väl få fram på något sätt. Rita!
Inge rita blev det däremot så får det bli en gammal bild som resulterar i något nytt. Bonzo plockar blåbär. Hoppas jag får cred för det här nu. Någon gång måste ju jycken bli nöjd. Eller?
Bonzo började komma tillbaka till sitt vanliga jag i måndags. Då hade han varit hängig i ca 3 dagar. De dagarna kändes som en evighet. Han skulle bara vila. Han ville inte gå ut, inte leka, inga glada miner vilket gör att orohetsmätaren stiger. Typiskt oss människor också; kan han inte bli bra nu? Kan han inte komma tillbaka nu?
Det jag vill komma fram till är: ta tempen på din hund när den är frisk. Då vet du vad som är vanligt och inte. Normaltempen för en hund brukar ligga kring 38°. Vi människor har lite fler grader att pendla mellan gentemot hundar. Om temperaturen skulle ha stigit (från 39,4°) i måndags så skulle vi ha åkt in. Ring din veterinären om du är osäker på vad det är för någonting din hund har drabbats av (finns även nattöppna djursjukhus som kan besvara dina frågor/vägleda dig när de andra har stängt).
Här gäller även samma sak som för människor; ta del av hjälp om febern sitter i några dagar. Det kan vara farligt om din hund har feber för länge och glöm inte att vatten är jätteviktigt! I annat fall kan din hund bli uttorkad.
Igår kväll var Bonzo lite hängig. Han är väl trött, tänkte jag. Less på vädret (han är soldyrkare). Vi gick och la oss till slut med en aningens klump i magen. Vad står på tok?
Idag: hängig. Jaha, han måste väl ha feber då. Efter många velande om att stoppa tempen i rumpan på stackarn fick karln göra det. Stackars rumpa, sa jag. Men han låg bara där utan motstånd. Kikade på mig med de där ögonen. 39,1° visade det sig vara. Dumma mig som en liten stund tidigare utbrast med: eh, han är bara lite deprimerad över vädret.
Nusse har inga andra symptom på annan sjukdom så han ska vila och så får vi hoppas på att febern lägger sig. Vatten har jag sprutat i han i mängder så att han inte ska torka ut. Hjärtat då <3
Som människa är det lätt att vilja ha allting nu, se resultat nu, kunna få allting nu – speciellt när man har en valp. Man ska ju inte låta hunden göra vad som helst bara för att han/hon är valp men man kan inte heller tro att han får allting på en gång. Man måste arbeta med sin hund för att nå resultatet. Då kan jag nämna att det tog mig 1 år att lita på Bonzo när han är lös. I alla fall, vi ska prata gå fot.
Jag brukar ta själva övningen i den här ordningen:
1. Gå i koppel > mycket fysisk kontakt och korrigering
2. Lägga på ett kommando
3. Ögonkontakt
1. Att gå i koppel är inte bara att sätta på hunden ett koppel och gå ut. Det handlar om att hunden inte ska gå med dig i kopplet utan du med din hund. Jag gillar inte när kopplet är spänt för att du får inte kontakt med din hund då. Den kommer bara dra och bygga upp massa halsmuskler. Den kommer alltså inte känna att kopplet är spänt.
Om man har en vuxen hund är det lättare att korrigera med stryphalsband. Vissa kanske anser att stryphalsband är någon slags av tortyr; ”han stryper ju sig själv hela tiden”. Här är det alltså viktigt att man inte har spänt koppel. Låt det hänga och knyck till när din hund gör fel. Många hundar bygger upp massa muskler på halsen som sagt, låt därför halsbandet vara längst upp på halsen. Då har du även kontroll över huvudet. Du vill ju inte att din hund ska fixera sig i någonting annat (förutom dig) när ni går fot. Hunden ska alltså känna sig trygg med dig och inte behöva kolla på någonting annat.
2. Vissa anser att kommandot ”fot” inte behövs. Min hund ska ju alltid gå fint. Självklart vill du att din hund alltid ska uppföra sig. Men när den inte gör det är det lättare att säga ”fot” och möjligtvis dra till i kopplet så att han/hon förstår. Man kan jämföra det med att man vill att hunden ska ligga men h*n sätter sig istället. Då är det bra om man har ett kommando på ”ligg” också.
Jag tycker att det är viktigt att hunden vet hur den ska göra innan man lär in ett kommando. Här kan vi också jämföra med ”sitt”. Din hund vet ju inte vad h*n ska göra när man säger sitt och man inte övat in det. Öva först – kommando sen helt enkelt.
3. Som jag nämnde tidigare så vill man helst att hunden endast ska koncentrera sig på dig när du övar lydnad med h*n. Därför kan ögonkontakt vara ett bra alternativ till att fånga uppmärksamheten. Jag tycker inte att ögonkontakt 24/7 är ett måste. Jag gillar mestadels fysisk kontakt, bl a att hunden går nära dig och typ knuffar, kikar upp lite då och då. Man känner av när hunden bara lyssnar på dig och arbetar med dig.
Hur fångar man uppmärksamhet då? Du ska vara mycket roligare än allting annat. Godis, favoritleksak, klicker…det är bara din fantasi som sätter stopp för vad som är bra att använda. I filmklippet ovan pratar jag lite med Uniquie. I annat fall kan jag låtsas ha en godis i handen och mumsa lite så att man får ögonkontakt. Ge mycket beröm när din hund gör rätt. H*n behöver inte godis för att veta att h*n gör rätt. Fysisk beröm är lika bra. Jag har en metallburk som jag har godis i. Den brukar jag skramla med när jag vill kalla in eller fånga kontakt. Som sagt, det är bara du som sätter gränser för vad du vill använda.
Sätt gränsen redan när du går ut. Visa att det är du som går först, du som visar vägen, du som säger till vilken väg man ska gå osv. När vi är ute och går och tränar lite brukar jag emellanåt vända 90°, stanna, öva sitt bara för att fånga uppmärksamhet. Hunden ska typ ”jaha, jag följer dig och jag gör som du säger”.
Sammanfattning: Fånga din hunds uppmärksamhet (hunden ska vilja gå fot och lägga all uppmärksamhet på dig för det är skitskoj!) och låt kopplet vara löst (- knyck bara till när din hund gör fel).
Som hundägare ska jag b la plocka upp massa bajs (det viktigast säger man först eller hur brukar det vara? haha), gosa med golvmoppen och tvnörden, promenixa, träna lite lydnad……och massa annat nyttigt. Jag ska väl få i mig lite mat också, som alla andra människor på den här planeten.
Förhoppningsvis får jag hem en avi då jag väntar på en ursnygg tröja sen ca 1-2 v tillbaka. Jag beställde även montage – dvd:n i hopp om att lära mig något nytt! Fast den kommer direkt hem till mig genom dörren, kanon!
Ibland funderar jag över om Bonzo skulle passa bra som golvmopp. Spana in svansen!
Den skulle nog samla upp all överbliven smuts. Vad säger mamma?
Som skådas ovan så tog jag del av kvällssolen. Jag var nämligen förbi far min tidigare idag för att b la hämta min kompaktkamera från lillebror som har kommit hem. När vi satt i bilen, på väg till Coop, kom jag på att jag glömt kameran. Smarto. Jag skyller på att det är söndag och att jag måste koncentrerar mig på viktigare saker?
Jo, jag är en aning arg för att jag glömde sänka ISO:t. Jag längtar tills jag ska uppgradera kamerahuset <3