Idag ångrar jag att jag aldrig har startat ”operation-utrota-alla-äckliga-fästingar”. Jag hittade en fästing på Bonzo idag och den satt enormt djupt. Det här kommer inte bli en enkel resa, tänkte jag. Helt rätt. Med min trötta kropp vågade jag knappt röra vid fästingen utan kallade hit mor min. Huvudet fastnade. På med lite bedövning – skrapa – sterilisera – skrapa. Ingenting händer. Till slut tror mamsen att hon fick bort den sista lilla bit av äcklot.
För säkerhets skull ringde jag veterinären och pratade om ”myter”:
- Nej, fästningen lever inte utan kroppen. Om nu huvudet sitter kvar så kommer det ruttna o jag kommer kunna skrapa bort det.
- Nej, fästningar smittar inte bara (om de bär på någon sjukdom) när de faller av. De kan ”spruta in gift” vilken sekund som helst.
…om det blir inflammerat får vetten ta hand om det. Nu hoppas vi att mamsens skills gav resultat istället.
