


Jag tycker inte om sår. Jag vill inte se sår. Jag vill inte plåstra om någonting som inte går att bota, inte på dig. Jag vill inte se att de kommer fler, jag vill se en förbättringsväg – en ljusare tid. Jag vill inte se ditt ansiktsuttryck när jag säger att det inte är bra. Jag vet vad det är och jag vet hur man kan förbättra det. Men vet du det?
"Tiden läker alla sår" – nej, inte alls. Dessa sår måste behandlas och jag vill hjälpa.
Jag tycker om de personer som är helt fascinerade av kameror: papsen. Jag pratade precis med honom om att jag måste öka mitt urval genom att köpa en systemkamera. Han babblade på och jag fick knappt en asyl i vädret. "Du ska ha det och det, det priset är bra. Jo, jag fick ju betala blablabla och jag har ett objektiv som du kan ta, jag menar, jag använder nästa aldrig det" sa far min. Jag blev lycklig.
"Men pappa, jag åker till Ungern på måndag och vill ha kameran tills dess.."
"Ta min, så vi inte gör något förhastat köp. Jag har ju både 350D och 400D. Du kan ta 350D, inte så större skillnad på dem. Medan du är borta kan jag titta på Internet efter något bra erbjudande. Vi fixar det när du kommer hem"
JA!! Det blir en Canon EOS 400D, bra början :) Senare får jag ladda på förrådet med massa roliga objektiv. Ja, en bild säger mer än tusen ord och det älskar jag.

..har inte alltid alla får i hagen. Jag menar, det är väl inte meningen att man ska ha ett elutag i duschen? Och man ska väl inte ha tvättmaskinuttag i duschen? Enligt mina och Roberts (och Roberts fars) teorier så har de borrat in duschdraperiet på fel sida. Hoppas att de har gjort rätt, annars så kommer de få knacka bort kakelplattor och det kommer inte se lika fint ut (antar jag). Men, men..
Jag ska ta och byta några ord med dem i morgon. Det kanske visar sig att vi har fel?
Hur underbart är inte det? De känns så nära men ändå så långt bort. Jag kan inte ta på dem men jag kan åka igenom dem. Jag kan inte hoppa runt på dem men jag kan fantisera om det. Abstrakt, abstrakt och abstrakt. Jag vill, vill och vill.
Kan man tänka sig, stå där uppe och titta ner på hela världen. Ja. Men det kommer aldrig ske. Känna frihet och se alla platser. Blunda för det hemska och leva livet.
Studsa, hoppa, skutta - utesluta verkligheten.

Dagen började med att köpa möbler till vår nya balkong :D Det är mysigt där nu.
På kvällen rörde jag mig mot Carro och åt jättegod mat. Turner satt uppe hos sig alldeles själv så jag bestämde för att röra mig dit.

Senare mötte jag upp Jojo för att röra oss hem mot mig. Det blev ett stopp på CP där vi fann några vänner.

Dagen efter var det bara att fortsätta. Kameran låg och vilade för det mesta, men jag lyckades få med några lyckliga stunder.

Igår var en toppendag! Jag vaknade tidigt, som vanligt, tack vare byggarna. Vid tolvtiden sällskapade jag Robert vid hans lunch och åkte sedan till Rönninge för att träffa Jennie och Nathalie. Vi tog en sväng förbi Konsum och köpte vindruvor + lite annat. skönviksparken nästa och där träffade jag på mina kompisar: the ankorna. Nathalie hakade på mig med att mata dem med vindruvor medan Jennie skrämde bort dem och ville att de skulle äta upp hennes tuggummi. Djurplågeri.

Jennie skulle iväg på jobbmöte medan jag och Nathalie åkte till stan. Gissa vad vi gjorde? För det första så åt vi på Tacobar och strosade runt lite i affärer. Sedan åkte vi till söder och beställde tatueringstid på Evil Eye :D Det blir inte fören 22 oktober men jag är glad. Jag har tid kl 12 och hon 15. Ska dit innan på konsultation!
Lyckan översvämmade och detta behövde firas. Vi åkte hem till mig och drack lite öl och tog oss sedan till Passione för att möta upp Carro och titta på matchen. Det var för övrigt det sämsta jag har sett. Det finns absolut ingen sammanhållning i svenska laget.
Ja, ja. Det gjorde inte mig någonting. Jag var lika lycklig iaf :D
när jag sitter inne och hör regnet slå på fönstret blir jag avslappnad. som liten, när vi var ute och seglade, sov jag hela(!) resan. jag älskade att ligga i sovalkoven och lyssna på vågorna som slår mot båten. det är mysigt.
när jag går ut är det värdelöst. det påminner mig om svensk sommar – hela juni, juli och augusti regnar bort. jag vill inte att det ska vara så men ska jag passa på att tatuera mig?
regn är ett dilemma.
gårdagen var ingen hit. först och främst så jobbade jag 15 timmar – 07 till 22. jag satte väckklockan på 5 för att hinna duscha, göra i ordning frukost, lunch och middag. jättebra, jag har hur mycket tid som helst, tänkte jag. vad händer!? jag vaknar av att Robert säger: "Tessi!! klockan är 7!!" jo, precis. jag vaknade när jag ska vara på jobbet. härlig start på dagen. men jag vill inte påstå att jag var dålig. jag var på jobbet 25 minuter senare, tack vare Robert som hjälpte att plocka ihop allt och leka racerproffs på motorvägen.
jag hade jättedåligt samvete. personlig assistent = ingen kan ersätta dig.
dagen flöt på och det gick snabbt faktiskt. jag började slappna av lite efter morgonen. jag hatar att försova mig och det är absolut inte ofta det händer. möjligtvis att man råkar snooza för länge men inte så att jag vaknar när jag börjar. usch och fy.
gårdagens ord: jag-hatar-väckarklockor-som-inte-väcker-mig.
idag var det också jobb men bara från 16 till 22. samma sak gäller imorgon.
för övrigt så håller jag på att rita upp första och enda tatueringen (enligt dagens planer). jag kan inte rita och därför använder jag mig utav photoshop. den kommer att ploppa upp på min kropp efter sommarn så slipper jag tänka på solen som steker (självklart kommer sommarn regna bort nu när jag säger så här).